Be careful of the curse that falls on young lovers - Starts so soft and sweet and turns them to hunters
Måndag.
Jah!
En vecka med öppning-stängning för att sedan gå på femdagars-ledigheten som infaller var tredje vecka. Under den tiden tänkte jag försöka hinna förbi granlo en sväng och träffa min kära far som jag inte träffat på ett tag och även hänga med världens bästa storebror. Inget mer planerat utan jag tar det som det kommer och det känns jävligt skönt!
♫ Florence + The Machine – Howl
Jah!
En vecka med öppning-stängning för att sedan gå på femdagars-ledigheten som infaller var tredje vecka. Under den tiden tänkte jag försöka hinna förbi granlo en sväng och träffa min kära far som jag inte träffat på ett tag och även hänga med världens bästa storebror. Inget mer planerat utan jag tar det som det kommer och det känns jävligt skönt!
♫ Florence + The Machine – Howl
♫ Diddy dirty money feat skylar grey - coming home
Everything about you is so fucking beautiful
.
17 Januari 2011.
girls know how to fake a smile - boys know how to fake feelings
I can't tell if it's killing me or if it's making me stronger.
åså var det ju den där lilla, obetydliga, biten om att vara lurad.
Life on a chain
Här är man fortfarande vaken. Verkar inte finnas något som gör mig trött. Började med mat på Big Boy efter stängning med Anna, plöjde därefter igenom dom senaste Dh-avsnitten och på någon hasty vänster så kom jag återigen in på Gossip Girl. Otroligt längesedan och nu kan jag inte slita mig. Måste. Få. Somna. Snälla?
Chuck Bass är för övrigt fortfarande jävligt frän.
the worst feeling is pretending you don't care about something when it's all you seem to think of.
Jag trodde verkligen jag var klar. Färdig för att återgå till mig själv och den jag var innan hela mitt liv vändes upp och ner. Innan jag förlorade hon, hon som var hela min värld och hon jag lutade mig mot. Hon som var min familj, vår familj, vår mamma, min mamma. Det är jag inte. Jag har en lång väg kvar att gå, och denna gång jag påbörjar denna resa ska jag låta den fullfölja hela sin gång, hur lång tid det än må ta.
Vi börjar om.
Oskar Linnros – Annie Hall
Vi börjar om.
Oskar Linnros – Annie Hall
There in the middle of the circle she stands, searching, seeking. With just one touch of his trembling hand, the answer will be found.
Det är svårt att säga att "jag ska inte" när hela kroppen skriker "jag ska".
Det är klart jag kan bli som alla andra. Liten söt girliegirl som gärna inte säger mer än nödvändigt och gör allt för att inte sätta sig i situationer med andra. Som bloggar om sina nya skor, sin heeemska förkylning (som ändå är rätt uthärdlig med tanke på att kvällen förgylls av idol och rosa fluffiga moln, ler)
Men vill jag det? Nej. Jag är gärna den jag är, tråkigt för dom som inte gillar det, och tråkigare för mig om dom nu föredrar det andra. Jag är den jag är, uppriktig och ärlig, udda och konstig, och min bloggning uppfattas nog som jävligt deprimerande och sorgsen, men så är inte alltid fallet. Jag skriver oftast då jag känner något, vilket har varit både upp och ner.
Det jag däremot inte ser är vitsen med att skriva om sin dags shopping och hur mycket jag ser fram emot fredags-mys (oftast för att jag kanske inte har det i mitt yrke, haha) och vilken mysig promenad jag tog runt sidsjön. För andra fine, för mig, nej tack.
Jag skriver om mina känslor, bra som dåliga.
Gillar du det du ser och det du lärt känna, varsågod, du får mig.
Vill du att jag ska bli något annat, något som du kan få överallt, då är det ingen mening.
Nej, tacka vettja Rainbow!
Det är ingen vanlig dag, för det är jennys namnsdag
Men det är inte längre ett namn som är inringat på almanackan i köket, inte längre ett namn man blir gratulerad över - varje år, samma gratulation, av samma människa. Inte heller ett namn längre värt att fira.
Meeenee, Grattis Jenny på namnsdagen!
& Bror då, så klart.
Lenka – The Show
Meeenee, Grattis Jenny på namnsdagen!
& Bror då, så klart.
Lenka – The Show
I'm caught in a hurricane I'm leaving here dead or alive, And I know that I'd be willing to feel the pain If it got me to the other side
.
Gud vad jag behöver någon här, någon som håller om mig och bara är..
Det här är för jobbigt.
Det här är för jobbigt.
Sometimes the things I say, In moments of disarray. Succumbing to the games we play To make sure that it's real
Ikväll hade jag tänkt mig en myskväll med mig själv.
Det slutade inte exakt som planerat.
Eller, det kanske det gjorde.
I vissa avseenden har jag inte rätt att tycka synd om mig själv och må dåligt i beslut jag medvetet gör. Ändå är det jävligt lätt att göra det när skadan väl är skedd. För jag vill det ju. Oavsett hur mycket jag försöker intala mig själv och andra motsatsen. Men jag vill att det ska vara annorlunda. Att det för dig ska kännas annorlunda och att du bara vill vara med mig, som jag vill vara med dig. Som jag har velat hela tiden.
Som du inte vill. Som du inte kommer vilja.
Nu ska jag dra täcket över huvudet och fortsätta lyssna på Staind – Everything Changes i mörkret. Trevligt att råkas igen bloggen, it's been a while.
Det slutade inte exakt som planerat.
Eller, det kanske det gjorde.
I vissa avseenden har jag inte rätt att tycka synd om mig själv och må dåligt i beslut jag medvetet gör. Ändå är det jävligt lätt att göra det när skadan väl är skedd. För jag vill det ju. Oavsett hur mycket jag försöker intala mig själv och andra motsatsen. Men jag vill att det ska vara annorlunda. Att det för dig ska kännas annorlunda och att du bara vill vara med mig, som jag vill vara med dig. Som jag har velat hela tiden.
Som du inte vill. Som du inte kommer vilja.
Nu ska jag dra täcket över huvudet och fortsätta lyssna på Staind – Everything Changes i mörkret. Trevligt att råkas igen bloggen, it's been a while.
I was drizzle and he was hurricane
There were reasons we met,
reasons for the good times and reasons for the bad times.
And most importantly, a reason to end.
We have more to learn, more to experience
- and more loving to do in this lifetime.
reasons for the good times and reasons for the bad times.
And most importantly, a reason to end.
We have more to learn, more to experience
- and more loving to do in this lifetime.
when it comes to being true, atleast true to me, one thing i've found - you always let me down.
Hur länge blundar man för verkligheten egentligen ser ut?
Hur länge blundar man för det man känner och det man tycker?
Hur länge är man naiv, blåögd och jävligt godtrogen och tror att "det blir annorlunda"?
Hur länge tror man att man gör det för det bästa?
Hur länge tror man att man ska hålla ut och försöka jobba för något som egentligen inte existerar?
Hur länge ska det ta innan man inser att man gör just det, existerar, och det som tidigare inte varit i närheten av att existera för någon annan än dig själv, inte kommer existera?
Det är jag. Godtrogen. Naiv. Blåögd. Kär. Helt i jävla onödan. Skadeskjuten kan man nästan säga. Eller ja, det kan man säga.
Det spelar ingen roll hur lång tid det tar mellan gångerna, det blir exakt likadant. Det är exakt samma tankar och känslor som rivs upp. Exakt samma hjärtont och magont. Exakt samma som då. Det kommer inte bli annorlunda. Du kommer inte bli annorlunda. Likaså vi. Men jag kommer bli annorlunda. Jag kommer verkligen bli det. Även fast jag inte tror det ett dugg i skrivande stund. Även fast jag inte känner det någonstans och förmodligen inte kommer göra det på vääääldigt länge heller. Jag VET att jag kommer bli annorlunda och jag kommer inte längre vara någon som tycker synd om sig själv och framförallt inte någon som tycker synd om dig.
Du däremot, du kommer fortsätta vara den du är. Stone cold ice hard.
Good luck with that.
Hur länge blundar man för det man känner och det man tycker?
Hur länge är man naiv, blåögd och jävligt godtrogen och tror att "det blir annorlunda"?
Hur länge tror man att man gör det för det bästa?
Hur länge tror man att man ska hålla ut och försöka jobba för något som egentligen inte existerar?
Hur länge ska det ta innan man inser att man gör just det, existerar, och det som tidigare inte varit i närheten av att existera för någon annan än dig själv, inte kommer existera?
Det är jag. Godtrogen. Naiv. Blåögd. Kär. Helt i jävla onödan. Skadeskjuten kan man nästan säga. Eller ja, det kan man säga.
Det spelar ingen roll hur lång tid det tar mellan gångerna, det blir exakt likadant. Det är exakt samma tankar och känslor som rivs upp. Exakt samma hjärtont och magont. Exakt samma som då. Det kommer inte bli annorlunda. Du kommer inte bli annorlunda. Likaså vi. Men jag kommer bli annorlunda. Jag kommer verkligen bli det. Även fast jag inte tror det ett dugg i skrivande stund. Även fast jag inte känner det någonstans och förmodligen inte kommer göra det på vääääldigt länge heller. Jag VET att jag kommer bli annorlunda och jag kommer inte längre vara någon som tycker synd om sig själv och framförallt inte någon som tycker synd om dig.
Du däremot, du kommer fortsätta vara den du är. Stone cold ice hard.
Good luck with that.
När hände det här? Och varför sover inte jag?
Dag 1 - Presentera mig själv
Hm.. Ja.. Vart börjar jag?
Mitt fullständiga namn är Jenny (mammas val, pappas hade varit Jennie - Big diff, verkligen) Amalia (från min mormor och gammelgammel-mormor) Persson (från mamma, vann svennepriset för detta unika efternamn) och slutligen Forsström (från pappa).
Har smeknamn som Benny, Murklan, Snövit, A Whiter Shade Of Pale osv osv.
Jag är 21 år ung och fyller 22 år yngre på självaste julafton.
Jag bor i centrala Sundsvall, Tinghuset, i en tvåa med min sambo Niklas och våra två katter Gizmo och Hedwig. Nej, inte Gizmo som i Gizmo Kvack, utan Gizmo som i Gremlins. Och Hedwig från den ljuvliga ugglan i Harry Potter. That's right, jag är Harry Potter nörd i all sin ära och gråter fortfarande över tanken av att det fantastiska äventyret är slut.
Min familj består av Fem syskon varav fyra som bor i stan och varav ett är helsyskon. Min bror Jonas, som är 25 (han är det hela) Min lillasyster Nicole 17 som är jag i ett mindre och yngre format, Min ena lillebror Pierre 16 (om cirkus 3 veckor) och min ynsta lillebror Kevin Aka Kelso. Sen har jag även ett halvsyskon som bor i Skellefteå, hon heter Elin och är lika gammal som Pierre, dvs 16. Henne har jag tråkigt nog aldrig fått lära känna, utan mest snackat lite ytligt med på chatter och facebook bla. Jag hoppas dock att vi en dag får den chansen, för familj är trots allt just det, familj, och det är något jag värderar väldigt högt.
Sen har vi ju min Far då, Rickard Tolf Forsström. Jag vet, Tolf. Vad hände liksom? Visste inte ens att det namnet existerade. Anyways. Denna fräsiga hunk är 56 år gammal och kör lastbil vilket han gjort sedan jag varit liten. Minns fortfarande när man fick åka med och när man i branta uppförsbackar nästan grät sönder över att det kändes som den skulle volta bakåt medans pappa satt lugnande och försökte försäkra mig om att det inte skulle hända. Han hade rätt. Det hände aldrig. Jag kanske borde lyssna på min pappa mer, och framförallt oftare.
Och min Mor. Min fantastiska Mor, Susanne Elisabeth Persson som skulle fylla 49 nu i September. Hon finns inte med oss idag. Hon bor i himlen. Hon existerar dock alltid i mina tankar och mitt hjärta och hon hälsar på mig varje natt. Det är jag säker på.
Lite cred ska ni ha, ni har ju faktiskt lyckats någorlunda bra med alla oss skitungar.
Jag jobbar som servitris/bartender på Sundsvalls svar till Café Opera - Oscar Matsal & Bar, och har gjort sedan hösten 2007. Hade i grund och botten planer på att bli Teckenspråkstolk därav mitt val till att gå Barn & Fritid på gymnasiet (försöker jag intala mig för någon annan förklaring har jag faktiskt inte) men dom försvann lika fort som mitt extra jobb i disken kom. Men det är klart, dom ligger nog kvar och gror ändå.
Jag läser gärna och ofta böcker, lite allt möjligt, inget specifikt. Lyssnar alltid på musik, lite allt möjligt där med men mestadels rockinfluerat. Kollar gärna på filmer och tv och dricker mer än gärna vin. Umgås med vänner, mina fina underbara, ni vet ju givetvis vilka ni är.
Jag saknar folk. Jag längtar efter mycket. Jag vill ha mer. Deprimerad emellanåt. Skrattfaktor på topp när man väl får mig dit. Blir ganska ofta missnöjd. Får det jag vill. Men det räcker ändå inte riktigt till. Kanske är jag bara kräsen, krävande. Jag vill dock inte se det som något negativt, utan mer positivt. Varför nöja sig med lite när man kan få mer?
I laugh often so I suppose I'm gonna be fine.
2010-11-23 @ 17:24:14Mitt fullständiga namn är Jenny (mammas val, pappas hade varit Jennie - Big diff, verkligen) Amalia (från min mormor och gammelgammel-mormor) Persson (från mamma, vann svennepriset för detta unika efternamn) och slutligen Forsström (från pappa).
Har smeknamn som Benny, Murklan, Snövit, A Whiter Shade Of Pale osv osv.
Jag är 21 år ung och fyller 22 år yngre på självaste julafton.
Jag bor i centrala Sundsvall, Tinghuset, i en tvåa med min sambo Niklas och våra två katter Gizmo och Hedwig. Nej, inte Gizmo som i Gizmo Kvack, utan Gizmo som i Gremlins. Och Hedwig från den ljuvliga ugglan i Harry Potter. That's right, jag är Harry Potter nörd i all sin ära och gråter fortfarande över tanken av att det fantastiska äventyret är slut.
Min familj består av Fem syskon varav fyra som bor i stan och varav ett är helsyskon. Min bror Jonas, som är 25 (han är det hela) Min lillasyster Nicole 17 som är jag i ett mindre och yngre format, Min ena lillebror Pierre 16 (om cirkus 3 veckor) och min ynsta lillebror Kevin Aka Kelso. Sen har jag även ett halvsyskon som bor i Skellefteå, hon heter Elin och är lika gammal som Pierre, dvs 16. Henne har jag tråkigt nog aldrig fått lära känna, utan mest snackat lite ytligt med på chatter och facebook bla. Jag hoppas dock att vi en dag får den chansen, för familj är trots allt just det, familj, och det är något jag värderar väldigt högt.
Sen har vi ju min Far då, Rickard Tolf Forsström. Jag vet, Tolf. Vad hände liksom? Visste inte ens att det namnet existerade. Anyways. Denna fräsiga hunk är 56 år gammal och kör lastbil vilket han gjort sedan jag varit liten. Minns fortfarande när man fick åka med och när man i branta uppförsbackar nästan grät sönder över att det kändes som den skulle volta bakåt medans pappa satt lugnande och försökte försäkra mig om att det inte skulle hända. Han hade rätt. Det hände aldrig. Jag kanske borde lyssna på min pappa mer, och framförallt oftare.
Och min Mor. Min fantastiska Mor, Susanne Elisabeth Persson som skulle fylla 49 nu i September. Hon finns inte med oss idag. Hon bor i himlen. Hon existerar dock alltid i mina tankar och mitt hjärta och hon hälsar på mig varje natt. Det är jag säker på.
Lite cred ska ni ha, ni har ju faktiskt lyckats någorlunda bra med alla oss skitungar.
Jag jobbar som servitris/bartender på Sundsvalls svar till Café Opera - Oscar Matsal & Bar, och har gjort sedan hösten 2007. Hade i grund och botten planer på att bli Teckenspråkstolk därav mitt val till att gå Barn & Fritid på gymnasiet (försöker jag intala mig för någon annan förklaring har jag faktiskt inte) men dom försvann lika fort som mitt extra jobb i disken kom. Men det är klart, dom ligger nog kvar och gror ändå.
Jag läser gärna och ofta böcker, lite allt möjligt, inget specifikt. Lyssnar alltid på musik, lite allt möjligt där med men mestadels rockinfluerat. Kollar gärna på filmer och tv och dricker mer än gärna vin. Umgås med vänner, mina fina underbara, ni vet ju givetvis vilka ni är.
Jag saknar folk. Jag längtar efter mycket. Jag vill ha mer. Deprimerad emellanåt. Skrattfaktor på topp när man väl får mig dit. Blir ganska ofta missnöjd. Får det jag vill. Men det räcker ändå inte riktigt till. Kanske är jag bara kräsen, krävande. Jag vill dock inte se det som något negativt, utan mer positivt. Varför nöja sig med lite när man kan få mer?
I laugh often so I suppose I'm gonna be fine.
"What else, what else can i do? i said im sorry, im oh so sorry"
i got two souls
Nu var det längesen.
Väldigt längesen.
Anledningen är att jag har jobbat väldigt mycket. På mina lediga sena timmar även umgåtts med folk och även sovit en hel del. Blir ju lätt så liksom.
Sen har jag väl inte haft samma behov av att skriva av mig heller.
Allt ser ju lite annorlunda ut nu.
Inte dåligt annorlunda utan mer så där annorlunda som jag nog behövde även fast jag inte såg det innan. Snarare inte ville se. Förr eller senare kommer man ju till insikten som man så länge blundat för och velat blunda för av risken att bli sårad och.. ja.. ensam antar jag.
Snart är jag ledig sex hela dagar. Då byter jag ut spökstaden mot Stockholm.
Kan bli hur bra som helst.
Nu ska jag tvätta mitt sex dagar skitiga hår, torktumla mina grejer i tvättstugan och spöa Ida ännu mer i Knekt.
Peace out för denna gång, kan nog kanske dröja ett tag tills nästa gång igen.
Väldigt längesen.
Anledningen är att jag har jobbat väldigt mycket. På mina lediga sena timmar även umgåtts med folk och även sovit en hel del. Blir ju lätt så liksom.
Sen har jag väl inte haft samma behov av att skriva av mig heller.
Allt ser ju lite annorlunda ut nu.
Inte dåligt annorlunda utan mer så där annorlunda som jag nog behövde även fast jag inte såg det innan. Snarare inte ville se. Förr eller senare kommer man ju till insikten som man så länge blundat för och velat blunda för av risken att bli sårad och.. ja.. ensam antar jag.
Snart är jag ledig sex hela dagar. Då byter jag ut spökstaden mot Stockholm.
Kan bli hur bra som helst.
Nu ska jag tvätta mitt sex dagar skitiga hår, torktumla mina grejer i tvättstugan och spöa Ida ännu mer i Knekt.
Peace out för denna gång, kan nog kanske dröja ett tag tills nästa gång igen.
I walked the avenue til my legs felt like stone, i heard the voices of friends - vanished and gone
pathetic eyes high alive
.
