.

Det är klart jag kan bli som alla andra. Liten söt girliegirl som gärna inte säger mer än nödvändigt och gör allt för att inte sätta sig i situationer med andra. Som bloggar om sina nya skor, sin heeemska förkylning (som ändå är rätt uthärdlig med tanke på att kvällen förgylls av idol och rosa fluffiga moln, ler)

Men vill jag det? Nej. Jag är gärna den jag är, tråkigt för dom som inte gillar det, och tråkigare för mig om dom nu föredrar det andra. Jag är den jag är, uppriktig och ärlig, udda och konstig, och min bloggning uppfattas nog som jävligt deprimerande och sorgsen, men så är inte alltid fallet. Jag skriver oftast då jag känner något, vilket har varit både upp och ner.

Det jag däremot inte ser är vitsen med att skriva om sin dags shopping och hur mycket jag ser fram emot fredags-mys (oftast för att jag kanske inte har det i mitt yrke, haha) och vilken mysig promenad jag tog runt sidsjön. För andra fine, för mig, nej tack.

Jag skriver om mina känslor, bra som dåliga.

Gillar du det du ser och det du lärt känna, varsågod, du får mig.

Vill du att jag ska bli något annat, något som du kan få överallt, då är det ingen mening.

Nej, tacka vettja Rainbow!