.

Through, timeless words and priceless pictures We'll fly like birds but not on this earth

And tides they turn and hearts disfigure
But that's no concern when we're wounded together

And we, tore our dresses and stained our shirts
But its nice today.

Så länge vi älskar.



Har egentligen inte tid med att sitta här och skriva då jag är i mammas lägenhet för närvarande med Nicole och ska försöka ordna lite saker åt henne. Lägger istället in ett par bilder från våran senaste tid som ni kan gotta er med.

     

Which way to the fountain of my youth I wonder
Which way to the years I've let go by
Let a thirsty man drink in its memories while the water still flows sweet and crystal clear
For yesteryear

Onsdag. Det är jag säker på idag motför igår. Lyssnar på Poets of the fall - Given and denied från den nya plattan Twilight Theatre. Kan inte säga annat än att hans röst är helt otrolig. Den är fan magisk, precis som min bror nyss skrev. Var längesedan dom kom med något nytt nu och när man väl hör det nya så inser man hur mycket man har längtat!

Så nu blir det till att dra över lite till telefonen och sedan dra på sig mjukiskläderna för ännu en sväng upp till mamma. Ska ha myskväll med henne och Nicole och en massa godsaker!!



Idag har jag faktiskt för ovanlighetens skull gjort något annat än att bara vara där uppe. Klev upp i bra tid och åkte ut med Ida på Birsta där vi kikade runt och hittade en hel del jag gillade. Shoppinglusten är tillbaka = jag är tillbaka, till en viss del för stunden iallafall. Hittade mitt älskade och efterlängtade mintgröna nagellack and that made me a happy happy girl.


Så intressant var jag idag så jag bloggade om min dag och vad jag har handlat. Ungefär. Är för trött och lite fö oengagerad för detta nu känner jag så jag ska återgå till mitt te & lyssna genom mer låtar från det nya albumet medans jag väntar på att min pojkvän kommer hem så jag får kramas lite innan det blir upp till avd igen.

There's no chance for us, It's all decided for us.
This world has only one sweet moment set aside for us


But touch my tears with your lips, Touch my world with your fingertips
And we can have forever, And we can love forever
Forever is our today







Tisdag. Visst är det Tisdag? Nåväl. Första natten jag sov som den jag brukar sova som. Somnade runt ett och vaknade inte förns halv tolv idag. Sitter nu här med en kopp pissljummet kaffe och köttbullsögon (the new black som en vän till mig sa) medans jag lyssnar på Michael Learns To Rock - Someday och ska väl försöka mig på att fräsha till mig lite.

Känner att denna dag är en dag då jag bara vill ligga under täcket med goskatten vi är surrogatföräldrar åt tills dennes matte kommer hem och vara miserabel. Är så trött i hela kroppen och ett leende känns jävligt avancerat att få fram.

Men, varje dag är en viktig dag och den spenderas mer än gärna på sjukhuset för snart får dom spenderas hemma igen, förhoppningsvis.

Har fått en ny kompis dessutom. Mannen som äger kjorren mittemot kafeterian. Han är tamejfan alltid glad?! Helt otroligt. Det är rätt omöjligt att gå ut därifrån utan att le, vilket är en jävla bedrift under omständigheterna.

Så, tack mannen på kjorren för att du bjuder mig på nougat till varje kaffe jag köper, tack för att du nästintill sjunger varje mening du säger, tack för att du sätter upp små skyltar med stavfel som får mig att garva och tack för att du alltid önskar mig en trevlig dag!

(Det där sjöng jag)



Jag tror det blir "I like big butts"-tishan idag, dom ska ju få något att surra om på avdelningen å!

I can't pretend that it makes much sense when it doesn't



Min pojkvän är hemma igen. Som jag har skrivit (jag vet inte hur många gånger) har jag längtat nå jävulskt! Så fort han kom hem så kände jag något slags lugn, kan varva ner och slappna av på ett helt annat sätt känner jag. Även fast alla bitar långt ifrån har fallit på plats så är en på sin plats iallafall vilket gör ganska mycket just nu i min tillvaro.


SÅ, med honom fick jag dessutom lite presanger från Prag. En mysig skjorta då skjortor kanske är mitt bästa, och även en "I like big butts"-tisha då det är min signaturlåt och jag rappar den förjävla bra på singstar!!



Sen har vi dessutom en gäst här på övernattning medans matte ska åka utomlands. Han är så otroligt mysig och ja, jag hade ju inte fel när jag skrev att min pojkvän skulle bli som ett barn på julafton.
Just nu ligger den lilla krabaten på sängen och myser vilket han har gjort hela natten med oss och han är såå fiin!!


Ska snart ta och göra mig klar för en visit till sjukhuset. Chilla med mamma och spela lite kort står på agendan sedan har vi möte klockan fyra. Efter det hänger vi nog kvar ett tag till och kanske har man turen att kicka sina syskons ass i ett eller tio parti hjärter sju idag med.

God only knows what I'd do without you




Ännu en dag i paradiset. Dagarna har gått fort, idag kommer min pojkvän hem och som jag längtar!! Känns dock som att dagarnas förbipasserande kan gå lite långsammare hädanefter. Eller kanske stanna helt och hållet. Det vore något.


För att tänka och skriva om något roligare så ska jag och Niklas vara kattvakt här i en vecka. Åt M's kisse. Det kommer bli supermysigt. För att inte tala om hur min pojkvän kommer bli - som ett barn på julafton.


..Nä hörrni. Jag gav det roligare ett försök men det går faktiskt inte.
Det enda jag känner är hur frustrerad och ledsen jag är.

Gör ett nytt försök någon annan dag

...if every man says all he can, if every man is true, do I believe the sky above is Caribbean blue?




Tror jag fortfarande är full. In all honesty. Jag får vara morgonfull, idag får jag verkligen vara det. Fan vilken skön känsla det var att kunna släppa allt bara för stunden. Även fast verkligheten lika snabbt kommer ikapp en. Har man tur så dröjer det ett tag dock, fast förr eller senare blir det ju alltid så.


Nu ska jag göra mig klar. Åka upp till sjukhuset och hänga med lillmami fram tills jag börjar jobba kl fyra. Hoppas på en snabb och smärtfri kväll så jag kan få komma hem och sova och vakna upp på söndagen och inse att det är idag min pojkvän kommer hem. Åh, skönt.

You treat life like a picture, but it's not a moment that's frozen in time, it's not gonna wait til you make up your mind at all



Vad hände? Varför kan jag inte fortsätta sova? Det tog mig timmar att försöka somna inatt och efter många om och men lyckades jag, det är ju tydligt. Men ändå slog jag upp mina ögon 09.00 helt utan anledning. Har ingenting att kliva upp tidigt för idag och hade väldigt gärna fått sova ut men någonting sa stopp..

Istället fick jag snällt kliva upp och sätta mig här som zombien jag ser ut som och känner mig som denna fantastiskt fina Fredagsmorgon. Städorken jag fann där på kvällskvisten har nog inga planer på att hälsa på idag och orken till något annat tog nog semester.


Planerna för dagen är iallafall att ta sig transformera sig till en någorlunda städad och sminkad tjej som ser ut att ha sovit så som hon bör och inte har ett huvud som väger ett ton. Efter det "lilla" projektet tänkte jag även åka upp till mamma på sjukhuset och hänga med henne över dagen. Hon var tydligen mycket piggare och gladare vilket förmodligen är kortisonet som börjar verka,men hey,man tar dom stunder man har liksom.



When I look at you, you're so far away

You don't need nobody to make it on your own - you don't need nobody you'd rather be alone.



Vilka dagar. Helt slut i kropp och sinne efter en jävla lång resa som absolut inte har nått sitt slut än - tacka för det. Just nu i detta nu känner jag faktiskt lite av ett lugn och lite ro i lillkroppen och huvudet som har fått arbeta så febrilt dessa två dagar.

Just nu sitter förmodligen min sambo på något skönt hak och dricker bland det bästa världen har att erbjuda - Tjeckisk öl, och flaxar runt. Fjorton timmar har alltså gått sen han åkte och jag saknar han nå jävulska mycket faktiskt. Tänka sig att jag ska hålla mig ända tills Söndag? Sova ensam i tre hela nätter i våran stora ensamma säng..


Hur som helst, under tiden han gör det sitter jag alltså här. I hans mjukisbyor och en karta Ipren på sidan om med ett huvud stort som en melon, för att inte tala om ögonen, nej, där ska vi inte ens börja..

Kollar runt i svinstian som jag lyckats orsaka bara en dag in i min ensam-hemma-weekend medans jag lyssnar på Peter Lemarc, och någonstans innerst inne så känner jag verkligen för att röja upp allt. Orken kom tillbaka. Lika snabbt som den kom tillbaka blev jag tvungen att hejda mig själv, rent-hus-mania kanske inte är alltför uppskattat av alla grannar efter tolv på natten och tre sekunder in i det kommer jag förmodligen tröttna själv också.


Istället blir det till att queue;a dom fyra låtarna som fått mig någorlunda genom dessa dagar och ta en cigarett i köksfönstret, i mörkret, kolla ut på gatan och grubbla tills jag blir nagelbitare igen..

För första gången på otroligt länge kan jag verkligen säga att jag är lycklig och känna det. Känna att jag blir helt varm i kroppen bara jag ser dig och låta dina ord trösta mig och stilla mina tankar istället för att ifrågasätta dom. Ligga i din famn utan att känna en gnutta osäkerhet utan istället bara känna värmen och lugnet och andas in din doft. 

Varför ska man då inte bara kunna känna den lyckan utan att en annan bit av en ska försvinna? Lycka föder Olycka. Måste det verkligen vara så? Måste jag finna en del för att sedan förlora en annan? Det är helt sonika ren och skär orättvisa, och jag hatar det.

Love lives forever


Hm.. Vad säger man? Trött. På det mesta. Att vara pelaren. Den som "håller samman", den som svarar på frågor. Den som ständigt ler även fast jag egentligen bara vill ligga som en fremåring under täcket och gråta. Bägaren rinner sakta men säkert över och när den väl gjort det vet jag inte vad som händer. Jag vet inte vad jag tänker, vad jag säger, vad jag gör och hur jag mår. Det enda jag vet är att det inte är långt ifrån.

Ständigt nya problem. Finner den största lyckan men med den finner jag även den största tragedin. Det är min världsordning. Lycka finner olycka.


Och från ingenstans kommer människor man egentligen knappt visste existerade. Tusen frågor hit och dit, som att jag är den som vet allt. Jag vet inte allt. Jag vet långt ifrån allt. Det enda jag vet - det vet ni. Jag kan inte svara på allt, jag kan inte lösa allt, jag kan inte vara en telefonväxel. Det enda jag kan vara är mig själv, en människa som hjälper till så pass mycket jag bara kan med alla medel jag bara kan vilket inte är mycket i detta fall. Det skulle det inte vara för någon.


Jag älskar dig

I was aiming for the sky but ended up flat on the ground, well once again the sun is rising, i better keep on walking. 

Igår blev det officiellt. Mina fina vita gardiner hänger i fönstret, dom älskade lila kuddarna ligger fint i soffan, ljusen som har den godaste lukten någonsin står lite här och var och jag sitter i soffan med den förträffliga pläden.
Jag har nu inte världens bästa pojkvän, utan jag har nu världens bästa sambo.

Världens bästa sambo som älskar tv-spel och gärna har dom framme vilket skulle ha stört mig tidigare men nu finns det inte en tillstymmelse till irritation. Tekniska prylar har jag aldrig varit ett fan av (dels för att jag knappt förstår mig på dom men även dels för att jag tycker det är fult att ha framme). I like the old looks. Det är mer för mig.

Men på någon liten vänster så är jag ok med det faktumet att han är teknikens under nr.1.
Platt-tvn, xboxen, sega-spelet, nintendo, förstärkaren, högtalarna, dj-kitet. Det krävs inte ens invänjning av det.

Lovley, som han skulle säga..


Och nu ska min pojkvän åka till Prag, så jag ska för första gången sen vi började träffas sova ensam.. In the crib. Hur det kommer gå är fortfarande ett frågetecken då jag är mörkrädd och alltid lyckas läma grejer på. Att han vågar lämna mig ensam i lägenheten är ytterligare ett frågetecken, ett större sådant dessutom då jag lyckades somna med 345 ljus tända och sedan glömde ett av dom över ett dygn vilket jag märke när jag kom hem.

Jag får bara se till att sova med tvn på och för gudarnas skull undvika att tända ljus...

the grass is greener on the other side
someone told me she had finally seen it
it's hard to believe it before you've tried it out
she's already there she's finally home - it's true

life will smile for you

I DETTA LIVET kan vi inte göra stordåd.
Vi kan bara göra små saker med stor kärlek

Moder Teresa