We're all waiting on a dream that's hard to own
Funderingar som vanligt.
Ibland går det så långt att man inte vet hur man ska hantera det eller hur man ens resonerar förnuftigt. Det ligger som små saker och gror och växer sig starkare under hela tiden och till slut behöver man ett sugrör för att ens nå och kunna andas över vattenytan.
Jag känner mig otillräcklig.
I dom flesta avseenden när det kommer till dig.
Ena dagen är det si, andra så, och förvirringen äter sakta men säkert upp mig inifrån.
Är det vi som gör det så eller är det helt sonika det enda sättet det kan vara på?
Igår köpte jag en dagbok återigen som jag nog kommer använda istället för det här.
För personliga och privata saker jag egentligen vill skriva om och jag har ärligt inte orken att göra inläggen privata.
På återseende.
Blev som tvungen
Hur kan man glömma?
cradled in love
Another day, another dawn.
Jag är alltså på riktigt en sån jävla sopa ibland.
Hur kan jag ställa krav och ha förväntningar på andra som jag själv inte uppfyller? Jag har trott att jag har det, uppenbarligen stämde inte det.
Förlåt.
Jag ska helt uppriktigt och ärligt hädanefter endast ställa kraven jag vet att jag kan uppfylla själv. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Hur kunde jag tappa det?
För vems skull lät du hjärtat vandra vilt?
Att en enda människa kan få en att känna känslor man knappt visste fanns inom en, det för mig är helt magiskt..
Jag är på riktigt så glad att jag har funnit den människan.
Kvällens låt: Florence + The machine - never let me go
Look, i didn't come to disturb
I howl when we're apart drag my teeth across your chest to taste your beating heart
Jag är inte ledsen eller besviken, snarare tvärtom. Det är allt jag vill ha.
Du har inte varit en ängel, jag likaså. Vi har gjort saker som sårat den andra med vår egna instinkt om att skydda oss själva ifrån varandra. Varför har vi gjort så? Egentligen?
Jag kan bara tala för mig själv (förhoppnigsvis dig nu med) när jag säger att jag är färdig med det. Helt och hållet. Jag är färdig med allt som kallas vela, tvivla, ifrågasätta. Istället tänker jag bara ta dig och mig för vad vi är och det jag vet att vi kan bli tillsammans om vi någon gång bara inser det själva och släpper på våra rädslor och våra tvivel.
Jag kan inte ställa krav på dig som jag själv inte kan uppfylla. Därför gör jag inte det. Istället försöker jag bara få dig att inse vikten av dig för mig.
Dumma, sårande, elaka och svartsjuka beslut var då.
Jag finns här nu, helhjärtat, öppet och ärligt för dig och även fast risken finns att vi blir sårade så känns det fantastiskt bra.
.....
Vad säger man när orden inte räcker till?
För dig skulle jag kunna skriva en hel novell. Mina känslor genom allt som varit och tiden som gått. Samtidigt som jag inte ens kan beskriva med ord hur jag känner och hur du får mig att känna.
Har jag bara varit en bricka i spelet? En bricka utan namn och utan betydelse, eller en bricka som har ett namn och en plats, någonstans inom dig?
Om två dagar har det gått ett år sedan vi första gången var med varandra. Ett år.
Jag vill ändå någonstans känna att det har betytt något för dig också och inte bara mig..
Frigjord?
Ungefär.
Nu sitter vi hos ida och dricker vin, lyssnar på gamla lattjiga playlists.
Idag insåg jag mitt värde, på riktigt. Jag har låtit allt gå för långt, i tron om att det var vi och oavsett tidigare incidenter så blir det annorlunda. Men det blir det ju inte. Jag har sagt det säkert fem gånger, men denna gång är det på riktigt.
Jag har tur som har världens bästa runt omkring mig.
Tina, Totte och Danne - hur bra är inte ni??!
dagens
Jag jobbar på bra!
Lchf-middag ala johan hägg! Kan ha varit huuuuur gott som helst.
.
And I don't even need your love - But you treat me like a stranger and that feels so rough
No you didn't have to stoop so low, Have your friends collect your records and then change your number
I guess that I don't need that though - Now you're just somebody that I used to know
Now and then I think of all the times you screwed me over,
But had me believing it was always something that I'd done
And I don't wanna live that way, Reading into every word you say
You said that you could let it go
And I wouldn't catch you hung up on somebody that you used to know
If you just walked away, what could i really say? Would it matter anyway? Would it change how you feel?
On the turning away
Ligger i bästa Idas soffa och myser, ska ge varandra ett avsnitt av varandras bästa serier, min: true blood. Idas: once upon a time.
Mobilblogg nu för övrigt, och dessutom Lchfs andra dag. Going once.....
for it was not into my ear you whispered, but into my heart. it was not my lips you kissed, but my soul.
Och funderar.
Som vanligt. Som alltid.
Hjälplöshet. Det var ordet jag letade.
Hopplöshet och saknad. Två ord till.
Egentligen helt slut i tankar och nästintill själ av alla funderingar och twists and turns.
Jag vet vad jag vill, vet du?
