Sometimes the things I say, In moments of disarray. Succumbing to the games we play To make sure that it's real

Ikväll hade jag tänkt mig en myskväll med mig själv.
Det slutade inte exakt som planerat.

Eller, det kanske det gjorde.


I vissa avseenden har jag inte rätt att tycka synd om mig själv och må dåligt i beslut jag medvetet gör. Ändå är det jävligt lätt att göra det när skadan väl är skedd. För jag vill det ju. Oavsett hur mycket jag försöker intala mig själv och andra motsatsen. Men jag vill att det ska vara annorlunda. Att det för dig ska kännas annorlunda och att du bara vill vara med mig, som jag vill vara med dig. Som jag har velat hela tiden.

Som du inte vill. Som du inte kommer vilja.




Nu ska jag dra täcket över huvudet och fortsätta lyssna på Staind – Everything Changes i mörkret. Trevligt att råkas igen bloggen, it's been a while.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0