.

Hur länge blundar man för verkligheten egentligen ser ut?
Hur länge blundar man för det man känner och det man tycker?
Hur länge är man naiv, blåögd och jävligt godtrogen och tror att "det blir annorlunda"?
Hur länge tror man att man gör det för det bästa?
Hur länge tror man att man ska hålla ut och försöka jobba för något som egentligen inte existerar?
Hur länge ska det ta innan man inser att man gör just det, existerar, och det som tidigare inte varit i närheten av att existera för någon annan än dig själv, inte kommer existera?


Det är jag. Godtrogen. Naiv. Blåögd. Kär. Helt i jävla onödan. Skadeskjuten kan man nästan säga. Eller ja, det kan man säga.

Det spelar ingen roll hur lång tid det tar mellan gångerna, det blir exakt likadant. Det är exakt samma tankar och känslor som rivs upp. Exakt samma hjärtont och magont. Exakt samma som då. Det kommer inte bli annorlunda. Du kommer inte bli annorlunda. Likaså vi. Men jag kommer bli annorlunda. Jag kommer verkligen bli det. Även fast jag inte tror det ett dugg i skrivande stund. Även fast jag inte känner det någonstans och förmodligen inte kommer göra det på vääääldigt länge heller. Jag VET att jag kommer bli annorlunda och jag kommer inte längre vara någon som tycker synd om sig själv och framförallt inte någon som tycker synd om dig.

Du däremot, du kommer fortsätta vara den du är. Stone cold ice hard.
Good luck with that.