...

Ibland blir jag så jävla förbannad på mig själv.

Jag sätter mig i situationer som så jävla lätt kan undvikas. Jag väljer snabba flyktiga känslor och relationer för att försöka lappa över något som är så jävla mycket större. Något som jag oavsett tid och felaktigheter inte går att släppa.

Jag återkommer alltid. Alltid.
Och frågan är alltid densamma; "tänk om?"

Ett mål för mitt eget välmående.
Jag vet dock inte hur jag ska ta mig fram hela vägen utan att såra andra och/eller framförallt mig själv.

För helt uppriktigt, öppet och ärligt; jag är så jävla krossad så det inte ens längre går att släta över. Mitt hjärta tillhör någon som inte vill ha det, som valt andra utvägar som sårat mig istället för att välja mig som väg.

Tiden går men den läker då fan inga sår och jag orkar inte låtsas som att det är bra och att jag är bra när det inte är så.

De facto - du har mitt hjärta.
När ska jag få tillbaka det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0