28 februari 2011
♫ Kent – Columbus
Sjukligt fint väder idag, sådär fint så man blir glad och nästan skuttar fram. Fast inte jag. Inte idag.
Har hela veckan som gått haft en grym obehagskänsla som jag försökt trycka bort och fylla med annat så som jobb, vänner, vin. Ständigt återkommande dock och jag vet vad det beror på. En del av det.
Ibland funderar man på vad man pysslar med. Det känns rätt. Ibland fel. Det är väl så det ska vara? Vad man än har så finns det väl alltid något ständigt tvivel och alltid något man kan påpeka och egentligen vara lite missnöjd över.
foto:tumblr.com
25 februari 2011
Jag lever! Är bara en väldigt förvirrad, konstig och upptagen tjej för tillfället.
See you soon
allting börjar om
foto:tumblr.com
my middlefinger get's the biggest boner when i think of you
Första passet avklarat, andra snart påbörjat.
Tröttheten börjar krypa sig på lite sakta men säkert. Redan varit vaken nio timmar, huge för att vara mig! Vanligtvis så blir jag galet trött efter ca elva timmar oavsett om jag gjort något under dagen eller inte. Hur skall det gå? Tur jag jobbar med Castrin som får mig på braaaigt humör!
Tröttheten börjar krypa sig på lite sakta men säkert. Redan varit vaken nio timmar, huge för att vara mig! Vanligtvis så blir jag galet trött efter ca elva timmar oavsett om jag gjort något under dagen eller inte. Hur skall det gå? Tur jag jobbar med Castrin som får mig på braaaigt humör!
Röker jättelite nu med hörrni. Det är ju bra.. Eller nåt.
Nä, dricka klart kaffet och traska bort kanske. Två gator.
Fan vad tråkig jag är nu förövrigt. Jag bedriver inte ens en emoblogg längre. Hmpf
foto: tumblr.com
well, you can tell jesus this bitch is back
♫ The Fray – You Found Me
Klockan är alltså halv åtta. Jag har varit vaken sedan kvart i sju.
Det känns bra. Samtidigt som det kanske är något? Jag brukar inte ha svårt att läsa av situationer men denna är faktiskt halvknepig om jag ska vara ärlig. Ibland så tydligt för att sedan bli otroligt ludigt, förvirrande och osäkert.
Förövrigt älskar jag fortfarande låtar som får mig att känna, vilken känsla som helst.
Sometimes it lasts in love
söndag. nothing more to say
there's nothing left to say
♫ Robbie Williams – Sexed Up
Säng, sundsvallan, kaffe, jävligt bra musik på Spotifyen och solen kikar även in genom persiennerna. Talar endast för en fantastisk Lördag. Problemet är dock att jag inte har den blekaste om vad jag ska hitta på. Vaknade mycket tidigare än vad jag faktiskt brukar göra efter en jobbnatt (vet absolut vad det beror på) och jag har ingen chompis som vill hänga. Dom två som faktiskt brukar vara vaken vid denna tid jobbar, tillsammans. Kanske man skulle åka ner och druckit kaffe med dom damerna.
..Eller så kanske jag bara ska njuta av lugnet och ha en mysig dag på tu man hand med mig och mig själv. Det lät inte heller skittokigt.
Ja, så, vad händer då? Just nu, inte mycket. Bor på soffor. Har mitt liv i en resväska. Har inte träffat mina katter på något som känns som en evighet. Känns som att det mesta är upp och ner och jag har ingen aning om hur jag ska kunna räta ut allt. Ett problem i taget, man kan inte göra mer än vad man kan.
Men, jag är inte helt knäckt. Visst, jag hade väl aldrig kunnat tro att det skulle komma till den här dagen, att jag var den som skulle sätta punkt för det hela som för mig tidigare varit för bra för att vara sant. Men det har det. Klart det är ledsamt. Samtidigt som det var för det bästa då jag helt ärligt inte vet om det ens hade gått att fixa.
Ny dag, nya möjligheter, nya andetag.
Och från det ena till det andra har jag äntligen gjort min tatuering för dig mamma, den blev helt otroligt fantastisk. exakt som jag hade tänkt mig och till och med ännu bättre. Du hade älskat den. Jag älskar den.
Långt, osammanhängande men nödvändigt.
8 februari 2011
Om du säger "Jag är ledsen för att din mammma dog",
så blir det svårt för mig att svara.
Vad förväntar du att jag ska säga?
Jag vill säga "Jag är också ledsen!",
eller "Det är fruktansvärt!".
Jag vill skrika "Det är inte rättvist!"
Men jag gör det inte,
för jag vill inte bli upprörd idag.
Inte inför dig.
Så jag svarar "Tack".
Ett tack som betyder så mycket mer än så.
Det betyder tack för att du bryr dig.
Tack för att du försöker hjälpa.
Tack för att du förstår att jag fortfarande lider.
Om du inte vet vad du ska säga till mig
så gör det ingenting.
Jag vet inte heller vad jag ska säga till dig.
Om du ser mig le eller skratta,
tro inte att jag glömt min mamma för en stund.
Det har jag inte,
det kan jag inte,
och kommer aldrig att göra
<3
Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead
Jag är verkligen helt dagvild. Har ingen uppfattning om någonting längre känns det som.
I Torsdags var det 10 månader mamma, jag hade ingen aning. Jag kom på det igår då jag kollade datumet. Har hänt en hel del, med vänner, med mig själv och jag har tappat fokus. Jag glömmer lätt bort det som är viktigt för mig själv och jag hinner inte riktigt med att tänka efter. Andas.
Har inte hunnit vara ensam heller riktigt. Men nu är jag det. Kanske är ett bra val att tänka efter då. Känna efter. Är så mycket man tänker på som man inte borde tänka på. Även jävligt mycket man inte tänker på som man kanske borde gjort. Annars hade vi väl kanske inte varit här, eller hur?
Vad vet jag?
Att jag är jag, min egna bästa vän. Jag är jag och den enda jag kommer ha kvar så länge jag lever.
Det som händer, händer.
Det som inte händer ska du inte sörja.
