.

Igår satt jag i vängåvans park och drack kaffe med en vän. En bekant till denne kom förbi och satte sig med oss och surrade om allt mellan himmel och jord, saker som åkte in genom mitt ena öra för att direkt åka ut genom det andra. Efter ett tag kom dom av någon konstig anledning in på liv och död och då hajade jag till och vaknade liksom upp ur min dvala.


"Efter döden är det ju ingenting."

"Nej, det tror inte jag heller. Det blir bara svart liksom. Du existerar ingenstans längre."


Jag blev tvungen att avbryta
"Fast det tror inte jag. Någonting finns det, någonstans. Något som man absolut inte kan sätta fingret på, något som egentligen nog inte är menat att man ska förstå. Utan man känner det bara.."


"Äh, aldrig. Man är väl realist!"

I ärlighetens namn gjorde det mig lite halvförbannad.
Tro vad fan du vill tro då men då ska du även låta andra tro på det dom tror på.

Jag kommer aldrig sluta tro att det finns något efter man går bort.
Jag VET att min mamma finns någonstans, även fast jag absolut inte vet vart. Det är som jag skrev något man bara känner. Jag känner att jag har henne med mig. Även fast det inte är kroppsligt så är det andligt.

Framförallt så vill jag aldrig tro annat.
För vad skulle jag göra utan tron om att min mamma finns någonstans och vakar över mig, över oss? Det är en klen tröst då man mest av allt vill ha hon tillbaka kroppsligt och omfamna henne och aldrig aldrig någonsin släppa taget.

Den klena trösten må vara just det, klen.
Men det är det sista jag har.


Min mamma är död.
Men i mig och mina syskon kommer hon alltid leva vidare, oavsett vad ni "realister" tror och tycker.

Min mamma är död.
Fast för mig är hon lika mycket mamma, hon finns i allt jag gör, hon finns i allt jag tänker och hon finns i allt allt allt jag känner.

Min mamma är död.
Jag älskar dig och saknar dig så..

Jag finns i solens spegelblank på havet
Jag finns i vindens lek över sädesfälten
Jag finns även i höstens stilla regn
Och i Vintergatans stjärnahär

Och när du en tidigt morgon väcks av fåglar
kan det vara min röst du hör

Gråt inte
Vi träffas snart igen