.

Igår åkte vi upp och hälsade på dig mamma, jag, Jonas & Niklas. Jag har ju inte varit där sedan vi begravde dig och det är ju snart 3 veckor sedan.. Vi stannade hos dig ganska länge och strosade runt litegrann på kyrkogården. Det är verkligen så hemskt att se att det inte bara är du som fick lämna din familj för tidigt, man vaknar liksom upp och inser lite att det inte bara drabbar en själv, utan att det faktiskt är hur många som helst som gått/går igenom samma sorg, saknad och smärta efter en familjemedlem/vän.


Jag var ju in på begravningsbyrån häromveckan och beställde din sten mamma, eller ja, inskriptionen och det resterande som du ville ha, duvan och det du vet? Så dom skulle ta den befintliga stenen och rengöra den lite och sedan ordna med ditt namn etc. Hon sa att hon skrev brådskande och i mina öron känns det som att det borde gå relativt fort iallafall, så fort som det kan gå ungefär. Men igår såg jag att dom inte hade hunnit hämta den ännu, vilket gör mig ganska osäker på om den då kommer hinna vara klar tills morsdag som jag hade hoppats..

Blommorna från begravningen, från alla dina vänner och gamla skolkamrater, från familjen, har dom också tagit bort. Gör dom verkligen det så fort? Eller det förstås, dom blir väl förstörda antar jag. Men det kändes ändå som igår vi gick med dig till din sista vila och när man väl kom dit igen så såg ingenting ut som det hade gjorde i ens tankar och minnen.

Nåväl, den kommer när den kommer och undertiden ska vi iallafall upp igen snart och plantera fina blommor så det blir lite färg och trevligt där så som du hade velat.


Det var så skönt att få sätta sig ner ensam och prata med dig igen mamma, samtidigt som det gjorde så ont att känna på jorden och förstå att du ligger där nere. Känslan av att bara kunna stryka bort ditt hår från pannan och hålla din hand blev bara starkare och idag känns den vart jag än går.

Det kommer bli så fint hos dig mamma, vi ska fixa så allt är precis som du hade velat. Så allt är jättefint, året om, så du, Axel & Kaisa har en fin viloplats.

Jag känner en sorts trygghet av att veta att du ligger med dom som betydde så enormt mycket för dig, jag tror att du är nöjd över vårat val av sista vilan och jag tror Axel & Kaisa också är det. Bara för att finna någon form av tröst så tänker jag på er tre tillsammans, utan smärta och att ni har fått återförenats. Så som du saknade dom.. Och så som du älskade dom, som syndes varenda gång du kollade på bilder på dom eller talade om dom.




Så som vi saknar dig.. Så som det syns i oss varje gång vi pratar om dig.
Så som vi älskar dig, och alltid alltid alltid kommer göra.

Så som jag varje kväll ber till gud att han ska ta hand om dig, att du ska trivas och att du ska vara fri från smärta och värk.