9 MARS 2010

I was aiming for the sky but ended up flat on the ground, well once again the sun is rising, i better keep on walking. 

Igår blev det officiellt. Mina fina vita gardiner hänger i fönstret, dom älskade lila kuddarna ligger fint i soffan, ljusen som har den godaste lukten någonsin står lite här och var och jag sitter i soffan med den förträffliga pläden.
Jag har nu inte världens bästa pojkvän, utan jag har nu världens bästa sambo.

Världens bästa sambo som älskar tv-spel och gärna har dom framme vilket skulle ha stört mig tidigare men nu finns det inte en tillstymmelse till irritation. Tekniska prylar har jag aldrig varit ett fan av (dels för att jag knappt förstår mig på dom men även dels för att jag tycker det är fult att ha framme). I like the old looks. Det är mer för mig.

Men på någon liten vänster så är jag ok med det faktumet att han är teknikens under nr.1.
Platt-tvn, xboxen, sega-spelet, nintendo, förstärkaren, högtalarna, dj-kitet. Det krävs inte ens invänjning av det.

Lovley, som han skulle säga..


Och nu ska min pojkvän åka till Prag, så jag ska för första gången sen vi började träffas sova ensam.. In the crib. Hur det kommer gå är fortfarande ett frågetecken då jag är mörkrädd och alltid lyckas läma grejer på. Att han vågar lämna mig ensam i lägenheten är ytterligare ett frågetecken, ett större sådant dessutom då jag lyckades somna med 345 ljus tända och sedan glömde ett av dom över ett dygn vilket jag märke när jag kom hem.

Jag får bara se till att sova med tvn på och för gudarnas skull undvika att tända ljus...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0