.

There's no chance for us, It's all decided for us.
This world has only one sweet moment set aside for us


But touch my tears with your lips, Touch my world with your fingertips
And we can have forever, And we can love forever
Forever is our today







Tisdag. Visst är det Tisdag? Nåväl. Första natten jag sov som den jag brukar sova som. Somnade runt ett och vaknade inte förns halv tolv idag. Sitter nu här med en kopp pissljummet kaffe och köttbullsögon (the new black som en vän till mig sa) medans jag lyssnar på Michael Learns To Rock - Someday och ska väl försöka mig på att fräsha till mig lite.

Känner att denna dag är en dag då jag bara vill ligga under täcket med goskatten vi är surrogatföräldrar åt tills dennes matte kommer hem och vara miserabel. Är så trött i hela kroppen och ett leende känns jävligt avancerat att få fram.

Men, varje dag är en viktig dag och den spenderas mer än gärna på sjukhuset för snart får dom spenderas hemma igen, förhoppningsvis.

Har fått en ny kompis dessutom. Mannen som äger kjorren mittemot kafeterian. Han är tamejfan alltid glad?! Helt otroligt. Det är rätt omöjligt att gå ut därifrån utan att le, vilket är en jävla bedrift under omständigheterna.

Så, tack mannen på kjorren för att du bjuder mig på nougat till varje kaffe jag köper, tack för att du nästintill sjunger varje mening du säger, tack för att du sätter upp små skyltar med stavfel som får mig att garva och tack för att du alltid önskar mig en trevlig dag!

(Det där sjöng jag)



Jag tror det blir "I like big butts"-tishan idag, dom ska ju få något att surra om på avdelningen å!