.

Det är för mig obegripligt hur man ska försöka vara något man inte är. Varför låtsas? För att det ska se bra ut inför alla andra eller för att man själv ska få någon slags bekräftelse på att man faktiskt inte är sjuk i huvudet?

För mig behöver du inte låtsas. Jag har sett ditt rätta jag från första början. Ditt falska, äckliga, vidriga - rätta jag.


Det är ingen som egentligen bett dig om någonting. Ingenting alls. Det var ingen som bad dig komma under sista tiden på Hospice, för alla visste varför du egentligen var där. För att gotta dig i andras olycka, andras olycka vilket är din jävla lycka. Ingen bad dig komma på begravningen, ingen bad dig delta i våran sorg. Våran genuina sorg som än idag är exakt likadan. Ingen bad dig låtsas vara ett jävla skit.

Så varför gör du det? Varför försöker du framstå som en "bra syster" som "finns där och stöttar" när du inte ens gör det?

Den enda person du någonsin har tänkt på förutom dina  föräldrar är dig själv, och så kommer det alltid förbli. Jag förstår att folk tycker att du är helt jävla bränd, för om sanningen ska fram så känner jag exakt samma jävla känsla och har tamejfan alltid gjort.

Å andra sidan så har jag kunnat hålla tillbaka min avsky för dig, just för MINA syskon, för att du även är deras syskon, men nu är det fan nog. När du till och med vänder ditt eget kött och blod ryggen, när du till och med försöker vända den ena mot den andra så har det gått för långt.

Mycket trodde jag om dig, mycket visste jag om dig, men det här hade jag aldrig förväntat mig.


Som jag sa till dig. Känns det bra att försöka smutskasta en död människa? Känner du dig hel och framförallt, kraftfull, av det? Karma, ta mig på orden. Gör du inte det så kan jag garantera att detta kommer du få tillbaka för ditt lilla jävla as!!!