.

Fy vad jag känner med min pojkvän som är tillsammans med någon som jobbar sena timmar.

Niklas jobbar aldrig sena timmar. Om han nu skulle jobba på någon spelning så är det ju oftast under helger då jag också jobbar dom timmarna, då märker man inte av det på samma sätt liksom. Men nu, när han idag är på spelning på obestämd tid känner jag verkligen hur jag saknar han.. Larvlig.

Visserligen är det ju skönt med "egentid" (lite fjantigt enligt mig) men det har man ju faktiskt dagligen. Ja menar, jag kan ju vara ledig under dagen vilket innebär en hel ensam dag med saker jag kan göra själv. Niklas tränar ju rätt så mycket också vilket innebär många kvällar med någon ensam timme hit och dit. Men idag har det varit på tok för mycket. Hela dagen har jag legat här i soffan och snörvlat. Tänkt efter alldes för mycket. Lyssnat på för jobbig musik.

Samma sak gör jag nu ikväll. Sitt-ligger i samma postition jag gjort i princip hela dagen. Lyssnar på samma jobbiga musik. Snörvlar lika mycket om inte mer och tänker så det gör ont. Bokstavligt talat.


Tror jag ska ta och sätta upp en "Inte-jobba-sena-timmar-när-Jenny-är-ledig-regel" här i hemmet. Ja, det ska jag banne mig göra!


foto: Min Dj-apa