16 AUGUSTI 2010

Ibland blir man verkligen helt tom på ord.
Över saker som man egentligen inte borde. Saker man själv nojar sig över. Saker man inte riktigt kan släppa och som i ens huvud bör ha en förklaring. Fast för vissa andra inte. Det är som vilken annan grej som helst. Det behöver inte finnas motiv till alllllt man gör osv.

Så är det för dom flesta. Förutom mig.


Okej. Kanske inte allt i ordets rätta bemärkelse. Men det mesta.


Och när det händer så känns det. Det känns överallt och det tas ut över allt.
Det känns obehagligt. Till och med och kanske mest så känns det konstigt.

Som nu....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0