.

Älskade, finaste du..

Ju mer dagar som gick, ju mer trodde jag att man skulle hinna ikapp. Att man skulle förstå och kanske bit för bit börja läka, acceptera saknaden och på något sätt förstå det som hänt. Men jag gör inte det. Jag står still på samma ruta och trampar runt i resterna av vårat liv. Skjuter upp sånt som behöver göras för att jag inte orkar ta itu med det, känslorna, minnena och slutsatsen av det jag genomför. Det blir definitivt. Det blev redan definitivt iom begravningen, just därför blir det bara jobbigare nu..

Jag har iallafall beställt din gravsten. Det enda önskemålet du hade och det enda du var medveten om kommer du få. Den kommer bli så fin mamma, med duvan och hjärtat.. Förhoppningsvis hinner den komma ganska snart så vi kan åka upp och hälsa på dig och se ditt namn där. Jag har handlat massa fina grejer till din plats, ett hjärta ligger redan där men det är snart morsdag och jag har köpt ännu en sten till dig och har dessutom hittat en jättefin ängel som vi tänkte lägga där. Det kommer vara så fint med blommor där hela tiden, och till sommaren ska vi plantera massa grejer, så du trivs.