.

Idag var jag hemma hos dig för sista gången.. Satt på golvet i ditt kök, kopplade in småhögtalarna till telefonen och poppade musik medans vi snackade om våra minnen av dig.

Det kändes lite som förr i tiden, om man bortser från det faktumet att vi som sagt satt på golvet och fick smutta på iskallt statiolkaffe i brist på kaffekokare..


Men återigen kommer saknaden, sorgen, smärtan och orättvisan. Det blir inte bättre än så här. Du kommer inte tillbaka i din gamla form. Men å andra sidan kommer du aldrig heller försvinna, för våra minnen av dig bär vi med oss hela livet, vart vi än är, vart du än är.


Jag älskar dig