.

Osäkerhet som verkar finnas till hands när man minst behöver den.
Funderingar som vanligt.


Ibland går det så långt att man inte vet hur man ska hantera det eller hur man ens resonerar förnuftigt. Det ligger som små saker och gror och växer sig starkare under hela tiden och till slut behöver man ett sugrör för att ens nå och kunna andas över vattenytan.


Jag känner mig otillräcklig.
I dom flesta avseenden när det kommer till dig.


Ena dagen är det si, andra så, och förvirringen äter sakta men säkert upp mig inifrån.
Är det vi som gör det så eller är det helt sonika det enda sättet det kan vara på?



Igår köpte jag en dagbok återigen som jag nog kommer använda istället för det här.
För personliga och privata saker jag egentligen vill skriva om och jag har ärligt inte orken att göra inläggen privata.



På återseende.