Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead
Jag är verkligen helt dagvild. Har ingen uppfattning om någonting längre känns det som.
I Torsdags var det 10 månader mamma, jag hade ingen aning. Jag kom på det igår då jag kollade datumet. Har hänt en hel del, med vänner, med mig själv och jag har tappat fokus. Jag glömmer lätt bort det som är viktigt för mig själv och jag hinner inte riktigt med att tänka efter. Andas.
Har inte hunnit vara ensam heller riktigt. Men nu är jag det. Kanske är ett bra val att tänka efter då. Känna efter. Är så mycket man tänker på som man inte borde tänka på. Även jävligt mycket man inte tänker på som man kanske borde gjort. Annars hade vi väl kanske inte varit här, eller hur?
Vad vet jag?
Att jag är jag, min egna bästa vän. Jag är jag och den enda jag kommer ha kvar så länge jag lever.
Det som händer, händer.
Det som inte händer ska du inte sörja.
Kommentarer
Trackback
