.

Konstigt egentligen. Det här med vänskap, förbindelser, familjeförhållanden.

Människor som en gång i tiden var ens allt, människor man aldrig någonsin trodde att man skulle vara utan, som man var som ett med, som idag är som bortblåsta.

Att gå från att en gång i tiden ha en stor betydelse i en människas liv till att inte ens existera i dennes tankar idag.

Människor kommer, människor går.


Man förändras. På gott och ont.



Jag har fått mitt goda och jag har fått mitt onda.
Jag kan ta mig an vad som helst