.

Nu är vi här, igen.
Jag är inte ledsen eller besviken, snarare tvärtom. Det är allt jag vill ha.

Du har inte varit en ängel, jag likaså. Vi har gjort saker som sårat den andra med vår egna instinkt om att skydda oss själva ifrån varandra. Varför har vi gjort så? Egentligen?

Jag kan bara tala för mig själv (förhoppnigsvis dig nu med) när jag säger att jag är färdig med det. Helt och hållet. Jag är färdig med allt som kallas vela, tvivla, ifrågasätta. Istället tänker jag bara ta dig och mig för vad vi är och det jag vet att vi kan bli tillsammans om vi någon gång bara inser det själva och släpper på våra rädslor och våra tvivel.

Jag kan inte ställa krav på dig som jag själv inte kan uppfylla. Därför gör jag inte det. Istället försöker jag bara få dig att inse vikten av dig för mig.


Dumma, sårande, elaka och svartsjuka beslut var då.


Jag finns här nu, helhjärtat, öppet och ärligt för dig och även fast risken finns att vi blir sårade så känns det fantastiskt bra.