.

Dagarna går, känslorna är dom samma. Jag känner fortfarande sorgen ofantligt mycket, nu mer än någonsin. 52 dagar senare har det inte blivit till det bättre, endast till det sämre. Jag förstår fortfarande inte. Jag är fortfarande förbannad så inåt helvete förbannad och det utökar bara med dagarna. Min kropp och själ skriker mer och mer efter dig mamma, och jag kan inte förmå mig själv att sluta.


Without music life would not be fair - å andra sidan, är det någonsin rättvist? Egentligen?