8 februari 2011

Om du säger "Jag är ledsen för att din mammma dog",

så blir det svårt för mig att svara.

 

Vad förväntar du att jag ska säga?

 

Jag vill säga "Jag är också ledsen!",

eller "Det är fruktansvärt!".

Jag vill skrika "Det är inte rättvist!"

 

Men jag gör det inte,

för jag vill inte bli upprörd idag.

 

Inte inför dig.

 

 

Så jag svarar "Tack".

 

Ett tack som betyder så mycket mer än så.

Det betyder tack för att du bryr dig.

 

Tack för att du försöker hjälpa.

Tack för att du förstår att jag fortfarande lider.

 

 

 

Om du inte vet vad du ska säga till mig

så gör det ingenting.

 

Jag vet inte heller vad jag ska säga till dig.

 

 

Om du ser mig le eller skratta,

tro inte att jag glömt min mamma för en stund.

 

Det har jag inte,

det kan jag inte,

och kommer aldrig att göra


Kommentarer
Postat av: Anonym

Vi kommer aldrig att glöma, hon kommer alltid finnas med oss. Jag vet att Susanne vill att vi ska leva vidare och vi får inte glöma att ha roligt :)

Kramiz

2011-02-10 @ 11:45:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0