.

Jag vet inte om du läser det här..
Men.. För att svara på min mosters kommentarer på Facebook så gör jag det här, så hon slipper medla,vilket absolut inte är hennes uppgift och vilket jag aldrig vill lägga på henne egentligen heller, även fast det faktiskt har blivit så några gånger tråkigt nog då det inte är henne det handlar om och det inte är henne jag känner något mot.



Så här ligger det till:
ETT samtal under ett tidsomlopp på snart sex månader styr inte upp en helt decennium utan någon vidare kontakt för över huvudtaget. ETT samtal visar definivit inte att man bryr sig, att man försöker finnas där, att man försöker bygga upp någon slags relation till någon som faktiskt är ens barnbarn.


En sak har etsat sig fast i mitt huvud (förutom att du inte ändrade din hemresa från Thailand utan "hoppades på att hinna") är det du sa, minuterna innan MIN MAMMA gick bort.

"Jag och Susanne hade alltid så roligt när vi träffades.. Åh.."

Att ens säga en sån sak inför hennes förstfödda dotter, hennes dotter som levt sitt liv med henne, som har växt upp med henne varenda eviga dag, hennes dotter som gått igenom allt med henne - gott och ont - var det största hånet någonsin. För mig var det allt det var, ett stort jävla hån!

Din sorg existerade medans en annan, som suttit vid sin mammas sida och vakat från dagen hon fick reda på tillståndet dvs exakt en månad på dagen, den personens sorg fanns inte.


Missförstå mig rätt, givetvis är du i sorg, ditt barn gick bort, men för att inte förglömma så var din dotter även mamma, mamma till fem barn. Fem barn som idag (alla i alltför ung ålder) står utan henne.

Tycker man då inte att om man nu inte funnits där så mycket tidigare att detta då blir en otrolig anledning till att göra det nu? Försöker man då inte med ALLA MEDEL man kan att stötta, finnas där och höra av sig????


Dagen efter mamma gått bort så var du borta. Inte ens ett samtal. Inte ens ett hejdå..


Jag är i grunden en väldigt förlåtande människa som alltid vill se det bästa i andra människor, men är ett samtal ditt sätt att visa att du finns så kan jag lika gärna ha eller vara utan.


I ärlighetens namn så kvittar det faktiskt för mig.