06 OKTOBER 2010

Peter Lemarc – Nu Har Jag Fått Den Jag Vill Ha



Jag försöker febrilt att hålla fast vid dom små detaljer som gjorde oss till oss en gång i tiden, men vi kan ju konstatera att det går sisådär för mitt lag. Dagarna verkar fortfarande, hör och häpna, rulla på och veckorna flyger förbi fortare än jag hinner minnas bilden av dig.

När det blir för mycket, som det är nu, så blir jag tvungen att stanna upp i ren panik. Då hinner jag se bilden av dig. Du är vacker, vackrast, och det gör ont. Lite för ont. Samtidigt som smärtan framkallar kärlek, saknad. Det är så svårt att känna efter, och känna att du faktiskt fanns för efter ett tag känns det bara som en dröm, en dröm som var för bra för att vara sann, därav utgången. Det är då jag river fram fotoalbumen bara för att konstatera det som faktiskt var. Ditt mörka vackra hår, mitt mörka hår. Dina blåa underbara ögon, mina gröna ögon.

Bilderna är så vattenskadade så man snart knappt kan urskilja vem som är vem.


Hjärtat slår så hårt i bröstet. Det skulle nog när som helst kunna hoppa ut.
Ibland önskar jag att det gjorde det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0