16 JUNI 2010

Jag är så rädd för att dom enda bilderna jag kommer ha kvar av dig i mitt minne är dom när du är sjuk. Dom "friska" känns så långt borta och varje gång jag försöker plocka fram dom så tar det stopp. Jag vet att du var den vackraste och det kommer jag aldrig glömma. För även när du var sjuk var du vacker, vackrast.

Jag är så rädd för att något mer ska hända någon jag älskar och som står mig nära, för ni har kommit att bli mitt allt genom denna tid. Dom jag älskar mest av allt i hela världen, som jag bryr mig mest om och uppskattar och aldrig någonsin skulle kunna byta ut, dom jag skulle kunna offra allt för att rädda, så som jag inte kunde rädda min mamma. Ni har all min kärlek och omsorg, nu och för alltid.


Men mest av allt är jag rädd för jag ska fortsätta vara rädd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0