26 APRIL 2010

Varenda morgon är den andra lik. Idag vaknar man återigen upp till saknaden och smärtan. Jag som tidigare har skrivit att jag sover bra kan mest bara skratta åt det nu så här i efterhand. Hela natten har jag legat och vridit och vänt på mig, vaknat upp stup i kvarten med världens orosklumpo i magen som fortfarande inte har försvunnit..

Vetskapen av att du "är på ett bättre ställe nu" ger mig ingen tröst för över huvudtaget. Kanske kommer det att göra det senare, men det ser jag inte heller skymten nu. Det enda jag ser är dig. Hur du var och hur du kommer förbli i mitt hjärta och i mitt minne.


Jag ska göra dig stolt mamma, jag ska göra allt som du hade velat och jag ska göra det så som du gjorde det. Jag ska finnas där för mina syskon varenda eviga dag och göra allt jag kan för att lindra deras smärta, deras sorg och deras saknad.

Och jag ska en dag kunna tänka på dig och le, tänka på hur bra du har det i himlen och vara glad över den tiden vi fick med dig istället för att vara förbittrad och ledsen över all tid vi kunde ha haft med dig.










Requiescat in pace


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0