.

Jah.. Här igen. Med ca 30 minuters uppehåll.


Vet inte varför jag skriver igen. Men hellre det än att tänka på det och inte göra något av tankarna.

My hands are tired and my heart aches


Kommer ihåg alla gånger du försökte lära mig göra din speciella sås från scratch.. Det gick inge vidare, huh? Nej.. Det gjorde ju inte det. När jag flyttade hemifrån så försökte jag, tamejfan varje dag, för att få den perfekta såsen så som du gjorde den men det gick banne mig inte!

"Hur mycket ska jag ha i egentligen?"
"Äeh.. Du får ju gå på känslan"
"Amen...... Ungefär??"
"Som sagt Jenny, du får gå på känslan. Du lär dig med tiden"


Eller som alla gånger du kom hem till mig med matlådor då man bodde på Östermalm och tyckte att spriten var viktigare att lägga pengar på än mat..

Lilla söta mamma. Du gjorde så mycket för mig. För alla oss och du var alltid glad över att kunna hjälpa till. Tusan vad jag saknar dig och ditt sätt att vara. Dina små fnissningar till mina misslyckade försök i köket. Ditt enorma leendé när du insåg att du kunde retas med en bakisapa som man var.

Åh.. Jag fick plötsligt ett leendé själv på mina läppar när jag tänkte tillbaka. Du är så fin, så underbar, så otrolig. Jag glömmer dig aldrig, jag glömmer aldrig våra minnen och jag älskar dig nu och föralltid, finaste finaste du

♥