20 APRIL 2010

Åh vad skönt det är att vakna upp till varenda eviga pissjävlamorgon, underbart, verkligen!!

Varför skulle du lämna oss här hela ensamma? Så att jag kan vakna varje morgon och känna att luften saknas, att jag har funnit mycket men förlorat ännu mer och känna mig genomtrött, på allt?


"Det blir bättre med tiden"
Helt ärligt tror jag bara att det är en massa jävla skitsnack. För det blir inte bättre, inte för mig iallafall. Det spelar egentligen ingen roll vad jag får höra, för det är ju jag som lever mitt liv, lever i det som har hänt och försöker mitt bästa för att hantera det. Men jag når som sagt inga jävla framsteg. Det blir bara motigare med tiden och jag kommer bara fram till det oundvikliga gång på gång; du är borta.

Ju mer dagar som går, ju mer saknar jag dig. Desto ondare gör det och hopplösheten kryper på mer och mer.

17 dagar sedan jag fick träffa dig sista gången. 17 dagar utan att jag ens vet vart du är..


3 dagar kvar tills jag ska säga mitt sista hejdå till dig, mamma. Det kommer göra så ont och med tiden blir jag mer och mer tveksam till om jag ens kommer klara mig genom det. Om jag ens vill klara mig genom det.

Jag vill bara vara med dig. Inget annat. Jag vill vakna varje morgon och känna så som jag gjorde förut. Men nej, inget är som förut och det kommer aldrig bli och i ärlighetens namn så är jag livrädd.



Jag älskar dig

Kommentarer
Postat av: Pernilla

Jag har läst din blogg och jag tycker jag har kunnat förstå eran sorg, anat smärtan, men just nu finner jag inga ord.

Jag har inte alls förstått eller anat rätt.

Jag är glad att jag inte talar nu utan skriver för inga ord skulle komma fram.

Många kramar till dig och din familj. ♥ ♥

2010-04-20 @ 15:19:20
Postat av: Anonym

Du kanske skulle behöva prata med någon? Typ psykolog? Kan vara bra, inget illa menat, men tror du skulle behöva ventilera dig..

2010-04-20 @ 15:29:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0